Det verkar som att Disco-Z stod pall för den enorma påfrestning som de senaste dagarnas arbete har bringat oss. Stämningen har ofta varit förvånansvärt munter, trots att ögonen, halsen (och kanske hjärtat) svider. Var det här ett slut eller en början? Jag känner att den filosofiska och poetiska nivån är osedvanligt hög - är det sömnbristen måhända?
du är fin du! men tänk på oss andra. Vi som har genomgång imorn, tvingas tvätta mitt i natten samt höra lunds enda indieklubb resonera genom betongbjälklagen in på småtimmarna.
SvaraRaderaen bra indieklubb resonerar inte. den håller käft och har pandasminkade lillgamla tanter som dansar prettodans med små ryckiga och krampaktiga handrörelser med likaledes små tantväskor. (obs obs inte projekterat bitter)
SvaraRadera(men tydligen fortfarande tillräckligt självupptagen för att glömma bort vilket blogginlägg jag kommenterar)
SvaraRaderaJag sov fjorton timmar! (Vilket ju förvisso är kortare än de senaste veckornas skoldagar.) Och vaknade upp med en viss tomhet (och huvudvärk - koffeinintaget verkar ha skjutit brutatlt i höjden den senaste veckan) vad ska man göra nu? Städa, diska, tvätta, damma, kvinnans lott i livet är densamma? Helst inte.
SvaraRadera